Johannas Rockabilly Göteborg

Jag vet inte vad jag ska göra för att få dig att förstå att jag inte orkar detta mer
När du gör dig själv illa och därav blir deprimerad gör du mig illa och jag blir deprimerad samtidigt
Kan du inte bara förstå?
Och när jag ifrågasätter och argumenterar så brusar du bara upp och blir irriterad, du måste ju för fan klara lite kritik, när du vet att jag inte tycker som du tycker
Som när jag frågar dig om ditt liv inte handlar om nå annat än honom och jag får svaret att du inte orkar prata om nå annat
Men va fan, orkar du bara prata om de som får dig att må dåligt?
Vad ska det vara för jävla vänskap mellan oss egentligen? Jag ska finnas där för dig som en jävla psykolog, men inte fan får jag något tillbaka av de

Det är nog det här som får mig att inte vilja stanna kvar i stan
För allt alla vill är att man ska finnas där för dem när de mår dåligt och behöver någon att prata med

Och det värsta är det att vi har verkligen ingenting gemensamt längre, du är den brudiga bruden och jag är den sliskiga och maskulina bruden
Du vill springa på NK och kolla på märkesväskor och jag vill åka på cruisingar
Du är som besatt av att träffa killar som får dig att må dåligt bara för att straffa dig själv, som att du tycker om att gå och må dåligt!

Jag vet seriöst inte vad jag ska göra längre
Allt jag vill känner för är att släppa taget
Och bara låta dig gå
Vara en ännu större bitch och bitterfitta än vad jag redan är!
Men jag varken orkar eller klarar detta mer

Det finns verkligen ingenting kvar här att hämta!

Jag gillar verkligen inte osäkerheten som är hos mig numera
Ena dagen känns allt skit bra och jag är positiv
Andra vette fan, då är jag bara osäker på allt och vet inte vad jag ska tycka eller tro
Även fast det verkar bli mer neutralt nu, går inte runt och är lika osäker längre
Eller jag tänker mer att de blir som det blir, jag kan inte påverka det ändå, bara låta tiden av göra
Låta ödet avgöra de eller nått
Sluta tänka helt
Och nu märker ni av min osäkerhet ännu mer 😉